det blir jag så himla less på, att man aldrig kan lyssna på någon, och när man tycker att något är intressant och ber dom som stojar att vara tyst, nej då är man plötsligt omogen?

det förstår jag inte riktigt, att man plötsligt är omogen för att man vill lyssna vad h*n säger. och medans så sitter h*n där och försöker få tyst på dom men dom lyssnar ju inte!

okej, jag kanske inte heller är ett änglabarn som är tyst så fort någon ska prata, men om jag är intresserad, vilket jag ofta brukar vara, så då sitter jag självklart ju tyst och lyssnar.

och i skolan har jag också märkt, att då vi har vissa lärare så sitter hela klassen knäpptyst, antecknar och visar respekt,

men om vi har någon annan lärare så lyssnar nästan ingen, visar inte respekt och sitter och gör annat?

och sen efter halva lektionen har gått så frågar dom vad man ska göra, och då har läraren nyss haft genomgång!?

och så skyller dom på att datorn dampade så man koncentrerade sig på den, men man behöver väl inte datorn för att lyssna på vad läraren säger?

ibland kan jag också vara så, men jag koncentrerar mig ändå halft på vad h*n berättar.  och jag brukar ändå ha ganska så bra koll om vad vi ska göra.

det där var lite av mina åsikter, och återigen. jag tycker att det är respektlöst att inte lyssna på vad dom har att säga, det kan faktiskt vara riktigt intressant att lyssna vad h*n har att säga,  för att det är bra egenskaper att ta vidare när man blir vuxen.